Det känns verkligen som att allt ska hända under dom mörka tiderna. På ett sätt är det bra att allt dåligt händer på en gång så kan resten av året vara bra, men det kommer till en gräns där man inte klarar att ta in mer. Någon blir ledsen där, nån som inte är nöjd, nån som är falsk, bråk med den, annat bråk med den, bara en massa skit. Jag ska inte gå in i detalj eftersom det är en blogg som handlar om hundar, därför jag skriver det är för att livet utanför min hund påverkar hela mitt liv. 
Just nu känns det bara som att man löser en sak kommer en ny sak, man löser det men det kommer bara nya problem hela tiden. Stor del av min fritid och min skoltid består inte av att umgås med mina kompisar utan att reda ut och lösa allt som händer hela tiden. Förlåt för språket men jag går i en klass med väldigt många idioter, dom vet inte hur man behandlar människor rätt utan bryr sig bara om sig själva exakt hela tiden. Jag kämpar  hela tiden för att få mina kompisar nöjda men det ända jag får tillbaka är skit och det finns inget som gör att jag vill fortsätta liksom. Det har nu gått så långt att jag inte vill gå till skolan, och det är inte ofta jag går dit heller för den delen. Jag tycker skolan är jätte viktigt, speciellt för min framtid och jag vill inte att det ska vara så som det är nu. Den största anledningen till att jag inte går dit är väll för att jag har sån ångest och jag bara vet att om jag går dit kommer något hända. Så det är väll till en viss del rädsla också.
Jag är inte en sån som går och säger till alla hur jag mår, jag vill inte heller ta tid från någon annan för att jag själv mår dåligt. Dom som vet om det är mina närmsta vänner och anledningen till att jag säger till dom är för att dom en gång har sagt "jag kommer alltid att finnas för dig" och bevisat det.
 
Utanför allt detta drama har jag ju inte slutat träna med min allra bästa vän! Efter en väldigt lång tid med bl.a öroninflation och halta har vi kommit igång med träningen ordenkligt igen! Vi/jag kontaktade veterinären för att höra om det är artrosen som gör att hon haltar efter träningarna men hon sa att det troligen var små sträckningar. Som kunde bero på både dålig uppvärming men även för snäva svängar och balanshindrerna fick jag höra! Hon gav även några tips på bra uppvärmning och stretchnings övningar. Det var en lättnad att höra att artorsen inte kan hindra oss längre! 
Oavsätt att jag fick höra att hon kunde hoppa medium höjd tränar jag inte med upphöjda bommar, jag vet att hon kan hoppa och tycker det sliter onödigt om man kör på medium höjd varje träning. Det jag börjat göra vid uppvärmning är först och främst att stretcha, även buga och vackert eftersom det är rätt svårt att stretcha dom leder och muskler dom använder där. Sen joggar jag lite med henne, menar alltså ingen joggingrunda på 1 timme utan bara fram och tillbaka i 5 min utanför klubbstugan. Sen tycker jag att hon är redo att köra igång med agilityn!
Lika viktigt som uppvärmning finns det ju "nervarvning" där jag också stretchar lika som uppvärmningen.
Vi håller på att komma igång med all träning nu och som planerna ser ut nu är det springturer på måndagar, freestyle/agility träning med Katinka på tisdagar, onsdag parkour och backträning, torsdag o fredag blir det vila från träningen, kanske bara en långpromenad. Lördagar är det agility, vet dock inte om Alice kommer vara med på träningarna men jag är borta på agility träning på lördagar! Söndagar hade jag tänkt slalom och freestyle träning! Jag är sjukt taggad på att verkligen komma igång igen och bygga muskler för en gång skull! 
Ska försöka sätta mig ner och skriva ett freestyle program, blev taggad på att börja träna freestyle mer efter jag var på en freestyle tävling och kollade. Tävlade alltså inte. Vi får hoppas de blir något!
 
Kommer ni ihåg furre? Den norska Buhunden jag skulle börja träna? 
Vi har börjat träna en hel del! Han är sååå lättlärd och det har gått så fort att lära in lite grunder i agility. Han är ju inte grym i agility men kan se något i honom som kan få honom att bli grym! Det jag dock är lite osäker på att han går iväg så fort han tycker något blir tråkigt, om nån hund står utanför o kollar osv och jag blir så jäkla irriterad. Känns inte som någon väldigt bra kombo hahha, nä men det känns som att han bara går iväg för att inte göra det jag säger liksom "trotsa" mig och man måste ju fortfarande vara lugn men jag blir skit sur och han lär väll tycka det är ännu roligare när jag blir sur. Det är väll jag som måste träna på att hålla mig lugn helt enkelt!
 
Jag har så mycket att berätta så det blir himla rörigt för er men KM var den 1/5 och jag var såklart anmäld i agility! Tanken var att jag skulle tävla med alla tre, Kinzie Alice och Happy men efter lite svårigheter på vägen blev det bara Happy och Alice som startade. 
På detta KM var det agility klass som skulle startas. Har inte alls tränat något på kontakt fält på hur länge som helst men min tanke var liksom "Det är bara KM". 
Jag och Alice diskade oss (ofc), hon sprang upp på balansen istället för att köra slalom men sen hamnade vi på banan igen och hon körde resten felfritt. Så typiskt att det alltid ska vara något litet som ska förstöra. Med Happy gick det mycket bättre än vad jag hade tippat på. Vi blev klubbmästare i agility! Vi kom alltså 1a i agility, med 5 fel. Sjukt kul!! Jag ändrade lite taktik eftersom jag förstod att jag inte bromsade Alice tillräckligt mycket innan slalom så när det var Happys tur tog jag verkligen mig tid att stoppa upp henne ordentligt innan slalom och tur var de!
Jag har båda loppen på film men tyvärr har jag en dålig iPhone 4 så kan inte lägga upp den någonstans, surt. Jag ska försöka få upp dom, säger till isånnafall!
 
Nej nu får det räcka för denna gång!
 
 
 
 
Hej!
Var ett tag sedan nu men jag har försökt flera gånger att skriva men har aldrig blivit nöjd, vilket jag antar att jag inte kommer bli den här gången heller. Men någon gång måste det upp!
Under 2015 har det hänt så otroligt mycket grejer i mitt liv, både posetiva och negativa saker. Jag tänker inte rabbla upp allt som har hänt, då skulle ni aldrig orka läsa. 
Inom hund har det ändå gått som det skulle med Kinzie. Jag ville börja träna mer agility med Kinzie och det blev faktiskt så! Under sommaren var det nästan lite för varmt så det blev inte fullt ös men på hösten kände man att det drog igång på riktigt! Träning varje tisdag och varannan lördag, träningarna var planerade och framför allt hade vi sjukt kul på träningarna!
 
Ett av målen var att lära in slalom men det kom jag på lite sent men vi var på god väg när vi slutade träna för vintern! Så de målet har fått vänta till detta nya år.
 
Med Alice har det inte alls känts bra då det mer kännts som att varje träning varit som en fotbolls match, matcher med massor av förluster och där av ingen glädje. Man ska ta sig från början vid ett mål man klarat till ett mål man siktar mot. Men det kommer en massa motstånd som gör att det blir svårare och svårare att komma fram. När man äntligen lyckats dribbla förbi alla spelare och är berädd att verkligen klara detta. Men i sista sekund skjuter man iväg bollen åt helt fel håll, bollen går över till andra laget och man bara sågas ner till sin egna del av planen. Men försöker och försöker men man kommer aldrig fram, bollen försvinner på ägen varje gång. Och bollen är som lusten av att fortätta träna. Den bara försvinner mer och mer. Och till slut har man inte kraften kvar till att man ens vill försöka igen. 
Så det här är min och Alice sammanfattning är 2015! Sorligt men sant kan man väll typ säga?
Sen ska jag inte sticka under stolen med att 2015 har varit ett riktigt svårt och hårt år, jag hoppas på ett 10000% bättre år nu men just nu ser det inte så ljust ut. 
Men för att inte vara allt för negativ har det ju faktiskt hänt bra saker under året också! Jag har tex fått 2 sjukt bra kompisar, Ammy och Amanda. Jag kan bara säga att utan dom och Katinka skulle jag inte klarat av den här hösten. Allt stöd verkligen! Så tacksam!!
På min youtube kanal finner ni min video om 2015 också!
2016 HERE WE COME!
 
 
 

Hej!

Det var ett tag sedan sist och min ursäkt är väll att jag inte har haft tid eller lust. 

Som vissa av er kanske vet började jag i en helt ny skola den här terminen, jag kände ingen. Jag var super nervös över att jag inte skulle få några vänner men de funkade bra, enligt mig behöver man i början ge vänner lite extra tid och de gjorde jag. En hel del av denna höst har gått till kompisar, jag kan erkänna de och exakt samma blev det förra hösten. Men även fast kompisar har tagit tiden har tisdagar alltid varit den dagen jag inte bokar upp mig på med kompisar, då var de träning och det skulle de varje tisdag. 

Ungefär fram till slutet av oktober var agilityhindrerna framme, som sagt i tidigare inlägg åkte jag och Katinka dit varje tisdag för att träna. Första eller andra gången vi var där var Kinzie och Liten med men efter de fick Happy följa med Katinka istället, så jag hade Kinzie och Katinka hade Happy. Vi planerade våran träning innan och hade banor eller kombinationer varje gång. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig mycket under dom här träningarna, ingen har sagt vad jag gjort för fel men filmat har vi gjort från varje träning och där av har jag sätt mycket av vad jag måste träna på. 

Men dagarna gick lika fort som träningarna och dagen var kommen, hinduerna plockades in och vi fick planera annan träning. Det första vi tänkte var ju så klart freestyle! Och så fick de bli, ännu idag tränar vi freestyle och har även försökt trycka in lite 6+ varje träning. Jag hade till en början med Kinzie under freestyle träningarna men jag fick inte riktigt se glädjen i henne under träningarna så jag tog med Alice istället. Katinka har fortfarande Happy, så 2 staffar blev det!

 

 

Från det roliga till de sorgliga..

För 2 veckor sedan hände något som egentligen verkligen inte fick hända. Allra bästa och finaste Lexie (Pex, pexi, Lex, myrslok whatever) fick gå vidare i livet, en ny fin familj som tar hand om henne väl! Katinka (Kom ihåg att du alltid kommer ha stor betydelse över hur Lexie är just nu och kommer vara i framtiden) tänkte på hundens bästa och det är ju det man faktiskt får göra och inte bara tänk på de man själv mår allra bäst av. Här har jag länkat den fina videon Katinka gjorde när Lexie flyttade, tror nästan alla fäller en tår av den ;)

Hur går det med min och Alice träning då?

Jo tack det går helt okej just nu tycker jag att allt faktiskt rullar på bra, tror den där hunden väntar på att första snön kan falla så man kan rulla sig i den och försöka få av sig täcket, ja exakt så. Haha nä men det går bra som sagt, det är klart att det kommer bakslag men faktiskt inte så många. Det känns som att alla problemen kommer fram mer när jag är igång och vill träna dom, tex på sommaren.  Medan nu i höst när jag inte har hunnit träna så mycket i vardagen kommer nästan inga problem fram någon gång. En rätt rolig grej som hon dock har börjat skälla på då och då är löven som faller utanför fönstret. Dom är läskiga dom! 

Inte det längsta inlägget ni har fått men jag måste faktiskt sova klockan e ju 21.45!

Vi hörs!